Viktoria Signe Maria Andersson

...är...jag...här. Det händer faktiskt att jag tittar in här på bloggen för att se om någon har kommenterat mina uråldrade inlägg. Hehe, jag vet, patetiskt.
Efter några tag i kragen och skarpa blickar i spegeln har jag bestämt mig för att börja skriva lite här igen. :) Det finns många vänner som jag inte har träffat på länge och som kanske undrar vad som händer i mitt liv nuförtiden. Inte för att det här ska vara något substitut för att träffas, men när scheman inte fungerar ihop och tid inte verkar räcka till så är det här iaf något...jag har inte glömt er.


Jag bor fortfarande hemma i "Tostared du fagra bygd";) Det börjar dock bli lite tomt i huset om dagarna. Allt går väldigt snabbt...
 Helena "klippte navelsträngen" och flyttade hundra meter bort för några år sedan. ;) 
Henrik kan numera titulera sig som en "äkta man" då han gifte sig i början av augusti med sin Rebecca,
 Rickard flyttade till Tostared från Göteborg och..hm, "kopplade på navelsträngen igen"? (om detta bildliga språk jag försöker använda är pedagogiskt vet jag icke) annars är han fårbonde och har investerat i en ny traktor med kusin Jakob.
Fredrik bor hemma och jobbar med ställningsbygge tillsammans med samma kusin i Göteborgstrakterna,
Christoffer har börjat på IB (International Baccalaureate), ett gymnasium i Borås där studierna helt är på Engelska.
Pappa sadlade om efter nära 30 år på samma företag (som han en gång i tiden startade) och är numera gymnasielärare i Kungsbacka,
 Mamma har många järn i elden och inte alltför sällan har dessa något med mat att göra.
Jag själv pluggar för tillfället Matte på komvux och det är kanske först nu när jag får tid till det som jag har förstått "tjusningen" med matte. Annars spenderar jag mycket tid i grannhuset hos mina vackra, roliga och väldigt älskade syskonbarn Alice och Gabriel. Jag träffar Jakob och mormor, hoppar in som vikarie på vårdcentralen i Horred, som städare och ekonomibiträde på Helsjöns folkhögskola och numera också som kyrkvaktmästare på söndagar i Tostareds kyrka. Jag trivs med tillvaron som den är nu även om något fattas mig...få mer tid över för er som jag inte träffar så ofta. Jag vill veta vad ni gör nuförtiden, vad som händer, ja...skvaller ni vet. ;)  

Imorgon kommer Antonia hit för att skriva ett föredrag tillsammans med mig, det som vi ska hålla på lördag i Skene församlingshem. "Volontärresa till Ukraina". Det hoppas vi går vägen. Erfarenheten tidigare av att hålla föredrag tillsammans är att det kanske inte riktigt har blivit som vi tänkt oss, men att det på något konstigt vänster blivit bra ändå. Så.. vi... litar helt enkelt på att det får bli så även denna gången. ;)  

Något som är säkert är att detta inlägg helt har förlorat en röd tråd;)
Hoppas att ni inte tyckte att detta var alltför grötigt...

Kram sålänge! /Viktoria

 

Förmodligen är ni, liksom jag, förvånande över att jag nu faktiskt försöker mig på att skriva här igen. Mitt tappra försök den 27 januari innehöll så mycket som fem meningar... Tacktack, applåder får jag inte så ofta ;)

Ikväll är en lugn kväll, mina enda åtaganden har varit att producera pannkakor, konsumera dessa samt att passa mina syskonbarn Alice och Gabriel (för stunden: väldigt passivt). Med andra ord, Alice sitter och tittar på Nicke nyfiken och Gabriel sover:) "Man ska inte halka på bananskal, man ska glida fram på dem..." - Helena Appell.   


Det hinner hända mycket under en månad, under några månader och under ett halvår...inte bara det att spotify har begränsat lyssnartiden eller att kungen besöker bikinifester utan också det att jag har träffat någon som har fått mitt hjärt att ta lite extraskutt. :) För er som är ovetandes om vad som händer i mitt liv så ska jag berätta det, men nu har jag fått en gråtande Alice i knät som saknar sin mamma...

Allt gott sålänge!
/Viktoria

...har jag spelat samma låt "Our farewell". Helena (min syster) gav mig i förra veckan två brända Celtic circle skivor som hon ville bli av med. Jag antar att hon kan skatta sig lycklig över att inte bo i samma hus som jag just nu. När jag har "fattat tycke" för en låt så tenderar jag ofta till att spela samma låt hundra gånger om innan jag inser att mitt liv inte fyller någon vidare stimulanskvot. 


 

Det var så lustigt, häromdagen slog det mig att jag inte visste hur man stänger av stereon i bilen, kanske för att någon annan sköter avstängningsdelen.  Så är det, alla medlemmar i familjen Andersson har inte riktigt samma musiksmak. Standarduttrycket när jag spelar piano (och ibland delar med mig av min "skönsång") är: "Släpp katten" eller "Någon stryper en gris igen". ROLIGT! Det kanske säger något om min familjs humor också ;)

 

Titta vem jag sprang på, på Kungsmässan i lördags! BLONDINBELLA!
När Rickard, Fredrik och jag åkte till Kungsmässan i lördags så stod Isabella Löwengrip, mer känd som "Blondinbella", och signerade sin bok "Egoboost" på Bokia. Om jag köpte den? Nej, men hon verkade trevlig och frågade alla: "Hur mår du idag då?"
Jag har kanske inte varit en flitig läsare av hennes blogg, men hon är ju känd, iaf om man får tro Metro. Här önskade jag att Blondinbella skulle bjuda på en ful min. Jag vet inte hur hon tycker att en ful min ser ut, men ovan ser ni resultatet. ;) 


 
 Förresten så skulle det bildligt talat vara omöjligt att "springa på henne" eftersom det stod en flock unga tjejer ivägen och ville få hennes uppmärksamhet, bland annat de jag fick med på bilden. Den mörkhårige tjejen verkade ha trampat i en pöl med lim innan hon kom fram till Isabella samtidigt som hon berättade om sin blogg. Hennes man skakade när han skulle ta kort, antagligen av nervositet. Lite roligt.

Nu ska jag över en sväng till Appells för att få min dagliga och välbehövda "Alicedos".
Godnatt och kram!
/Viktoria