Viktoria Signe Maria Andersson

 Får tiden att gå genom att googla på diverse bilder. Apor bland annat, med andra ord: jag är hemskt rastlös...
Kram! / Viktoria

Jag vet att jag en gång skrev här att lycka är när Alice, min tvååriga systerdotter, säger mitt namn...det är verkligen helt underbart och värmer så, men idag, KÄRA VÄNNER, så har hon avancerat sig något ("gått upp en level" om ni så vill kalla det;). När jag i vanlig ordning lotsade mig över till Appells för att våldgästa dem så möttes jag av en springande Alice som skriker "Toria" och kastar sig skrattande om min hals...dessa små söta armar! Åh, jag visste inte var jag skulle undangömma min lycka, barn är så ärliga med sina känslor och det skiljer dem från andra människor.



När Alice och jag sedan gick ut för att titta på när Christoffer klippte gräset och Simeon leka med traktorn (tro mig, barn är lättroade;) så la hon sin lilla varma hand i min, jag höll på att smälta inombords...annars brukar det vara tvärtom, att jag får springa efter henne som ett glupskt monster innan hon gör hembesök i varenda rabatt eller buske. Lyckan var med andra ord obeskrivlig. Jag säger då det, barn har en omedveten förmåga att glädja andra. :)


På tal om något helt annat, som gör att jag ockå klipper den röda trådet i inlägget, vad tycker ni om bröderna fluff? Jag själv får nostalgikänslor som återgår till de dagar då jag och mina yngre bröder gick och la oss tidigt på fredagen för att orka gå upp och titta på fluffarna TIDIGT på lördagen. :)

Avslutningsvis ett ordspråk:
"Det är skönt att ha pengar så länge man inte inser och förlorar glädjen över allt man inte kan få för dem!"

Take care!
/Viktoria