Omochomochomochomigen...
...har jag spelat samma låt "Our farewell". Helena (min syster) gav mig i förra veckan två brända Celtic circle skivor som hon ville bli av med. Jag antar att hon kan skatta sig lycklig över att inte bo i samma hus som jag just nu. När jag har "fattat tycke" för en låt så tenderar jag ofta till att spela samma låt hundra gånger om innan jag inser att mitt liv inte fyller någon vidare stimulanskvot. 
Det var så lustigt, häromdagen slog det mig att jag inte visste hur man stänger av stereon i bilen, kanske för att någon annan sköter avstängningsdelen. Så är det, alla medlemmar i familjen Andersson har inte riktigt samma musiksmak. Standarduttrycket när jag spelar piano (och ibland delar med mig av min "skönsång") är: "Släpp katten" eller "Någon stryper en gris igen". ROLIGT! Det kanske säger något om min familjs humor också ;)
Titta vem jag sprang på, på Kungsmässan i lördags! BLONDINBELLA!
När Rickard, Fredrik och jag åkte till Kungsmässan i lördags så stod Isabella Löwengrip, mer känd som "Blondinbella", och signerade sin bok "Egoboost" på Bokia. Om jag köpte den? Nej, men hon verkade trevlig och frågade alla: "Hur mår du idag då?"
Jag har kanske inte varit en flitig läsare av hennes blogg, men hon är ju känd, iaf om man får tro Metro. Här önskade jag att Blondinbella skulle bjuda på en ful min. Jag vet inte hur hon tycker att en ful min ser ut, men ovan ser ni resultatet. ;) 
Förresten så skulle det bildligt talat vara omöjligt att "springa på henne" eftersom det stod en flock unga tjejer ivägen och ville få hennes uppmärksamhet, bland annat de jag fick med på bilden. Den mörkhårige tjejen verkade ha trampat i en pöl med lim innan hon kom fram till Isabella samtidigt som hon berättade om sin blogg. Hennes man skakade när han skulle ta kort, antagligen av nervositet. Lite roligt.
Nu ska jag över en sväng till Appells för att få min dagliga och välbehövda "Alicedos".
Godnatt och kram!
/Viktoria
