Lycka...
...är när en tvååriga systerdotter kan uttala ens namn. Idag hände detta mig och lyckan var gränslös. Förra veckan höll jag på att börja gråta för att hon kunde säga "godis" före mitt namn. Eller "gråta" kanske var att överdriva, men det kändes! ;)
Begravningen idag gick bra, dock så föll pappas farbror på morgonen och kunde inte vara med på sin systers begravning. Usch, det är så hemskt...begravningen påminde mycket om farmors begravning, så stundtals var det jobbigt. Märta är på ett mycket bättre ställe nu och det är tryggt att veta. Jesaja 41:13.
Om en stund ska jag gå och lägga mig, men först hänga upp en tvätt som jag satte på oförskämt sent, men den luktar gott.:)
Skola imorgon, godnatt!
/Viktoria
Vad fint det känns att hon har kunnat mitt namn snart ett halvår nu.. ;)
Jag trodde att de där vita stenarna under ordet "Lycka" var anti-depressiva mediciner. Jag undrade om du försökte vara ironisk :)
Hanna: Ja, för du har bara två stavelser i ditt namn, jag har fyra;)
Jeremiah: Vad roligt att du läser min blogg:)Syftet var inte att vara ironisk, men när du säger det så, så skulle det vara ganska passande för situationen. Jobbar du med sådant som socionom? Kanske en arbetsskada att se sådant isf;)
