Viktoria Signe Maria Andersson

Kärlek, vad är det egentligen?
Nu ska jag vara så tråkig att jag tar min källa från SAOL. Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".  

Första kärleken kan komma när som helst i livet,  men tonårstiden är ofta en tid då kärleken blomstrar ordentligt och kanske för första gången "på riktigt". Känslor, i och med den utvecklingsperiod man är i livet, svallar över. Ibland nöjer man sig med att bara titta och drömma  om personen man har fattat tycke för och kan leva en hel vecka på att "hon/han såg på mig". WOW!  "Jag är sedd" ;) Oftast så är det kanske i den här åldern som de mest ytliga förhållandena äger rum. Därför...tror jag Viktoria "torrbollen" Andersson att det är bäst att vänta tills man känner sig redo och vet att "det här kan vara något". Ytliga förhållande, trots att de kan ha varit korta, glömmer man aldrig. "Den första kärleken är som den första snön, man ser spåren tydligt". Vi människor påverkar varandra hela tiden och sällan går vi från en relation utan att, ja just precis ha blivit påverkade.

 

Jag tror att det finns flera stadier man genomgår i livet när det gäller kärlek. Vissa stadier genomgår man helt, andra stannar man vid. Här kommer: Från att gå från "intresserad" till gammal och lyckligt gift. :)

1. Intresset. Det måste finnas ett intresse för en annan person. Kan räcka med att man har sett personen.
2. Att dela med sig. Att man vågar berätta personliga saker, dock inte för personliga, men tillräckligt och samtidigt "utforskar" man och "undersöker" den andre för att se hur den är som person. När man sedan får detsamma tillbaka då kan det övergå till..
3. Förälskelse. Wohoo! Saluter! "Svårt-att-äta,-sova-och-koncentrera-sig-ordentligt- tiden" har kommit. Det råder en "obalans" i tillvaron. Kanske blir man tyst och ser lite frånvarande ut. Innerst inne känner man ett pirr som stundtals inte verkar ha några gränser. Man delar med sig ytterligare, men har kanske svårt att se den andres brister. Man blir, som det så vackert heter, "blind för kärleken".
4. KÄR! Förälskelsen har utvecklats till att man har blivit kär. Kärleken behöver möjligtvis inte vara besvarad, men något åt det hållet för att man ska ha kunnat komma till detta stadiet. Man tror att den andre tycker om en tillbaka. Man "målar upp" ett yttre för att man vill att den andre ska få en rätt bild, en bra bild av en själv. Man tenderar också till att hålla med personen om allt den säger oavsett om man tycker det motsatta. Man skrattar åt dennes skämt oavsett om de är roliga.  
5. Ihop! Detta är en förstärkt stadie 3 då man har ännu svårare att äta, sova och koncentrera sig, men tryggheten att veta att kärleken är besvarad gör att man kan bli lite lugn. "Livet på rosa moln" infinner sig och man måste leva upp till den bilden man har målat upp av sig själv. För vissa kan denna grad vara svår. (Alltså, var ärlig med dig själv från första början!)
6. Förlovade! Jabadabado! Förhoppningsvis så känner man varandra. Kanske samlas också släkt och fotograferar tills minnet på digital- eventuellt systemkameran är fullt. Förutom de tanter/herrar som får slut på sina filmrullar i deras kameror.;)
Det här stadiet är ett av de viktigaste, man lära känna personen nästan ut och in. 
7. GIFTA! Man är säker på sin sak, "det här är människan jag vill gifta och spendera mitt liv med":). Man har kunnat tänka sig att utlämna sig själv till någon annan, leva med någon annan och anpassa sitt liv efter någon annan. Man börjar också acceptera den andres brister och att inte hålla tillbaka lika mycket med sina egna. Det är väldigt viktigt att kunna FÖRLÅTA varandra, se varandras behov och att dela med sig av den kärlek man har inom sig. Underbart!    


Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge!
Med andra ord, vänta tills ni är beredda eller redo! :)

Kram!
/Viktoria