Viktoria Signe Maria Andersson

Ja, precis som rubriken lyder så väntar jag ivrigt i skolan på att få komma hem.  Hem till Alice, hem till MAT, hem till...ja hem till allt som får plats i definieringen "hem". Kärleken och tryggheten. Ahh, så skönt det är att komma in till värmen innanför ytterdörren, kasta av sig sina skorna slarvigt åt olika håll, byta till kläder med klädkoden: "alldaglig", göra ett djupdyk i soffan med armarna tätt knuta bakom nacken och insupa känslan av att bara vara. "Hem ljuva hem", "Borta bra, men hemma bäst" eller "Mitt hem är min borg" är några få exempel på ordspråk som lever upp till känslan jag har just nu. Kanske grundar sig den känslan i att jag har väntat på bussen i snart två timmar och inte tänkt på något annat än mat...? Mycket troligt.

 
Imorgon är det onsdag med endast en lektion på schemat, Estetisk verksamhet. Jag förmodar att det blir torrt om elever och skänker en tanke till de stackars tandläkarna som tydligen ska få många besök. 

På tal om dåliga bortförklaringar så har jag själv en. Osannolikt sann. Min dator visar symtom på "icke samarbetsvillighet" och har fått diagnosen "ur funktion" föjt av en den dåliga prognosen "Lycka till med skolarbetena! Mohaha!".
 Nej, "ja e inte bitter", den har hjälpt mig många gånger med bra betyg som resultat.

Oj, snart missar jag min kära buss. Dax att kubba!

Auf wienerschnitzel!
/Viktoria