Ett dilemma...
"Läser någon min blogg?", "vem läser den?", "vad ska jag skriva på bloggen ikväll?", "åh, det måste jag skriva på bloggen sen" o.s.v.
Det är ganska illa va? Man räknas tydligen som beroende av sin blogg när läsarstatistiken styr ens humör, när man checkar bloggen mellan 2- 1000 ggr per dag eller när alla tankar är formade som ett blogginlägg. (källa: spiderchick.blogg.se) Hjälp, jag lider av alla symtomen!
Nåväl, nu sitter jag här igen och känner mig inte direkt förvånad över det. Just nu lyssnar jag på Bond med "Explosive" och försöker ladda så smått inför morgondagen som kommer innehålla mycket plugg. Helgerna borde ju vara till för att vila upp sig och ladda upp med ny energi inför veckodagarna, men så ser inte riktigt min situation ut för stunden och det känns som om jag går helt på reservtanken. Vad händer med min motivation? :S Snälla, kom tillbaka, du är djupt saknad! 
Detta blir morgondagens arbetsplats! Touche!
En mycket klok man sa idag: "För att kunna älska så måste man också ha känt sig älskad". Vet man inte vad kärlek är och inte känner sig älskad, hur ska man då kunna älska eller visa någon kärlek? Beklaga er inte och döm inte människor som kan tyckas vara "hjärtlösa" utan dela med er av er kärlek, så ska ni få se ett resultat. Jag är inte riktigt säker på att hans poäng var densamma som jag skrev nu eller jag är säker på att den inte var så, men oavsett så var det förnuftigt sagt. Ohja! :)
Gah, ouch, craap! Klockan är visst ganska mycket!
GODNATT!
